Pfiff bomlös

Kort kort detta. Red ut en kort liten skrittvända med den nya, underbara ljuvliga, bomlösa Pfiff-sadeln idag. Det blev kort eftersom det är midsommarafton och Danielle och Adam, som båda önskade mat innan jobbet, väntades hem. Möjligen var den medföljande sadelgjorden lite lång, men den funkar. Rider med fendrar så länge, måste leta reda på ett par vanliga stigläder.

Ibland är man bra dum

Den mystiska hältan är klarlagd. Efter att ha tänkt rida ut igår med sadelgjorden felvänd :( igen så gick det upp för mig att det ju så klart var så. Vilken idiot man är ibland, men skönt att det var en sådan skitsak det berodde på, att han gick och slog armbågarna i kanten på gjorden.

I morgon ska den nya bomlösa hämtas, och jag är så GLAD!

Konstigt halt, vrickat till?

Glad och alert häst leddes in i stallet tillsammans med Herkules. Han var verkligen pigg med vägvinnande och glada steg. Glad häst fick mieneraler och kross, gnagde lite saltsten. Blev "påklädd" leddes ut, blev uppsutten på och reds iväg på. Uppe på backkrönet där det börjar luta utför (vid postlådorna)  började han plötsligt gå orent! Red ett par tiotal meter till, hoppade av. Höger fram, men ingen ömhet, ingen värme, ingen puls, ingen svullnad, inget skräp i hoven. Fasen vet vad en liten häst kan göra med sig ibland. Jag ledde honom in i paddocken och han rörde sig fortfarande orent. Plockade av honom utrustningen och tog upp honom i hagen igen. Gick tillbaka ner till Eva som efter en stund ledde upp Herken också. Leo rörde sig inte riktigt fräscht, men travade och rörde sig bara med mycket lätt påverkan. Det får bli ett par dagars vila och tillsyn. De är så lugna gossar så det funkar.

Vikt på rätt sätt, hoppas jag

Idag gjorde jag om mätningen innan jag och Eva gav oss ut på en skrittrunda (gamla vanliga Lisselbysvängen). Nu mätte jag nog så korrekt man kan enligt bilden i beskrivningen och istället för 199 cm blev måttet 183. En viss skillnad. Längdmåttet fick jag till precis detsamma som igår. Resultatet av detta blev 459 kilo!!!! En viss skillnad mot det vanliga viktmåttbandet. Och kanske kan det stämma att han väger obetydligt mer än Herkules, som viktmåttet visar runt 420 kilo för nu. Leo har, som araber ofta har, en ganska kort rygg och kropp. Så även om han är rund så är det inte så många kroppscentimetrar de är fördelade på. Alltså tror jag på det här. Jag ska nog i alla fall försöka hålla mig till den här metoden.

Ridturen gick i alla fall bara i skritt och vädigt bra i den allt mer fina vädret. Det började iskallt och slutade varmt och skönt. Väl uppe i hagen passade jag och Eva på att skura ur vattenbaljan ordentligt.

Vikt på två sätt

Idag uppe i hagen provade jag att viktmäta Leo enligt två metoder. Dels på det vanliga viset med måttviktband. Den här gången hade jag letat reda på mitt eget Börjes-måttband, jag brukar låna Evas från Hööks annars (om det nu har någon betydelse).

Viktmått blev 530 kilo.

I senaste numret av tidningen Equipage fanns en formel jag inte testat tidigare. För att minnas hur man gör fotade jag helt enkelt av bilden i tidningen och skriver upp fromeln här.

Mät omkretsen i sadelgjordsläget. Mät längden från armbågsspetsen till bärbensknölen.

(omkrets * omkrets * längd) / 8900 = vikten

Leo idag O=199 L=121 gör vikten 538.

Stämmer alltså rätt bra med viktmåttbandet trots att jag nog nog mätte lite för högt upp på manken, med andra ord väger han nog egentligen några kilo mindre.

Dessvärre tyder detta på att herr häst inte gått ner ett smack trots att han nu går med betesreducerare på. Men som sagt, jag ska mäta om någon dag eftersom jag misstänker att jag gjorde en felaktig mätning på omkretsen.

Sommarbete och drömmen om den nya sadeln

Leo går på bete i sommarhagen tillsammans med Herkules nu. Av både den ena och den andra orsaken har ridningen legat lågt ett par veckor nu. Det är mycket med barnens skolor och jag har varit så oresonligt trött. Rent mentalt går det ingen som helst nöd på hästen, han mår gott i sin enorma hage med sin bästa kompis. Däremot tenderar herr häst att bli väl rund. Jag har köpt en betesreducerare av hinkmodell. Den går han med mesta tiden och jag tycker mig se en viss effekt nu efter cirka två veckor. Hålet i hinkens botten har blivit större (nött) så han petar i sig så det räcker till. Dock tar jag av den lite då och då så att han får äta sig lite mätt för välbefinnandets skull. När hinken åker av får han passa på att slicka i sig mineraler, det älskar han och då förstår jag att de behövs också.

Äntligen, äntligen har jag beställt den hett efterlängtade bomlösa sadeln jag sett ut. Till den köpte jag också den nödvändiga paden och ett par plaststigbyglar. Eva har likadana och de är sköna för knä och höft (där tanter som jag gärna får lite ont). Ungefär två veckors leveranstid fick jag besked om, men den som väntar på något gott ...

En eftermiddag tog Amelie och jag med oss ett stort gammalt överkast upp till hagen. Jag har funderingar på att göra om det till en dekorativ täckelse till Leo (för en speciell begivenhet). Jag ville prova lite mått. Det här blev tillfälle till en stunds rolig lek. Vi upptäckte nämligen att när vi kom bärande på det stora byltet blev först Herkules rätt orolig, och i och med det undrade Leo också vad det var för skum grej. Vi kastade hela schabraket i gräset och strax var Leo framme och nyfiket nosade. Vi lyfte upp byltet igen och Leo följde med när vi gick. Då bredde vi ut den på marken och Leo nosade och satte upp en hov. Vi lockade och pockade lite och till slut stod han på den med alla fyra. När han klivit av började Amelie släpa överkastet längs backen samtidigt som hon skakade på det och gjorde "böljor". Leo travade efter och försökte fånga den genom att sätta upp en hov så det tog tvärstopp. Han hade hur kul som helst. Herkules ville inte vara med och leka utan höll sig lite i närheten medan han misstänksamt tittade på.

Dagens vikt

Måttbandet visade på 530 kilo idag. Herkules 100 kilo mindre.

Longerat

Det har blåst och blåst den sista veckan, rena höstvädret. Eftersom liten häst och jag är rörande överens om att hårda vindar är bedrövligt (jag fryser och pålle blir rätt spooky). Vi har stått över allt utom gos och puts i hagen. Idag blåste det mindre, jag har varit ledig och nu ville jag göra något! Det blåste dock en aning så jag bestämde mig att longera. Efter att ha rotat igenom min och dotterns ohyggligt röriga garderob och letat i stallet hittade jag till slut all utrustning.

Väl i paddocken blev vi lite störda av min telefon som ringde stup i ett, en läskig lastbil och en tant som gick runt och plockade pinnar(!) i närheten. Leo hade också lite svårt att förstå vad jag ville, han ville helst komma till mig och göra "vacker tass" och liknande. Men vi övade på att stå still och följa fint i linan. För att försöka få ut honom från mig och länga linan lite gick jag snabbt med honom och höll ut honom, och till slut trillade poletten ner och vi fick fin trav (dock med mig som promenerade stöd på en mindre volt i mitten). När jag sedan skulle byta varv fick vi ta proceduren på nytt, men vi fixade det!! Glad. Dock blev jag svettigare än hästen, men jag tycker om att bryta övningar när de går som bäst. Det sporrar att öva på mer.

Vikt och lite skog

Eva och jag skulle ut och rida, Amelie ville hänga med. Men det blåser ruskigt och alla hästarna blev rätt på tårna. Vi red upp i närmaste skog och red runt, runt där ett tag (let lugnare, men inte mycket). Vi ledde sedan hästarna till padocken men Leo gillar inte blåst så det blev inte mycket vettigt gjort.

Väl inne mätte vi på vanligt vis med viktmåttband. Leo: 484 kilo, Soraya: 384 kilo. I tisdags var hovslagaren här och hästarna fick fina tassar.

Ridning i dvala

Ridbloggen ligger lite i dvala just nu, precis som min ridning. Efter att jag dröp i backen på påskdagen och slog höger sida av rumpa/bäcken i grusvägen har jag fortfarande besvär. Vissa rörelser gör fortfarande ont, det är jobbigt att gå och ibland känns det ännu som om något "skär" på någon punkt. Jag har provat att rida både Leo pch på Åkerby och det fungerar bra så länge jag är på hästryggen, men efteråt får jag så bedrövligt ont i den sidan av bäckenet och det värker ner i benet på samma sida. Det kan det göra efter en dag på jobbet också, men jobba måste jag ju. Ridningen kan jag avstå ifrån även om det känns rätt bedrövligt. Men antagligen gör jag alldeles rätt i att ta det lugnt med min kropp ett litet tag till.

Jag misstänker att jag kanske fick någon minimal spricka i bäckenbenets övre del. Skelettskador brukar tvärt ge sig efter ganska precis sex veckor, dit är det en evighet och så länge kommer jag inte att stå ut. Så en kompromiss, jag rider bara min (svindyra) lektion på Åkerby den här veckan. Leo, min lilla plutt får överleva den här veckan och kanske nästa också (eftersom jag ändå jobbar mycket kvällar då). Det ÄR så trist! Idag fick han leka modell en stund i alla fall, roade mig med att ta några charmfoton på snusmulen :o)