Försiktigt igång

Amelie tog en liten skrittvända, med några travsteg, på prinsen idag. Han ska ha varit otroligt pigg och GLAD att få göra något. Öronen kavat framåt, liksom hela hästen *s*.  Inga symptom från det onda benet kunde anas, otroligt finemang. Glad!

Själv har jag skaffat mig en spricka i en tå, kan alltså inte vare sig (knappt) gå, inte mocka, inte rida. Surt!!!

Broddar

Idag fick Leo brodd. Renspigg, stålborste, gängtapp och broddnyckel. Det plus en pall att sitta på (så att ryggen överlever) samt två assistenter så var saken biff. 16 brodd på plats. Soraya broddade vi i onsdags. Han står fortfarande på box, det får han fortsätta med i alla fall någon vecka till. Det beror lite på när Bettan vill ha tillbaka boxen till Daimler (hon går fortfarande på kryckor). Nu märker man inget av hältan vid vanlig gång, och han klarade av att belasta den "onda" hoven medan vi broddade så han är på rätt väg. Måtte det fortsätta åt det här hållet nu :o)

Bytt hage

Eftersom Leo nu står inne och behöver lagom vila för hoven får han gå ut i nedre hagen tillsammans med Akleja och Herkules. Det är ett lugnt gäng och hagen är mycket torrare och slätare än den stora vid lösdriften. Jag tror inte på sjukhagar och boxvilor, utan på att skapa en gynnsam miljö där hästen själv kan reglera sin rörelse. Rörelse stimulerar blodcirkulationen och gynnar därigenom läkningen. Det har snöat och blivit vitt och fint. Leo klarade till och med att gallopera i hagen... fast DET kunde han ju ha väntat lite med den lille rackaren.

Luciatåg, Leo installad

Flickorna red lussetåg i samhället idag. Leo blev ensam i hagen som är mycket kladdig och lerig vid vattentunnorna och vid in/utsläppet. Påfrestningarna på det onda benet blev stora av att han sprang och sög fast i gyttjan. Han kunde knappt stödja på hoven vid intaget. Leo får låna Daimlers box tills vidare, han går ut i lösdriften eftersom Bettan ändå inte kan sköta hans box medan hon själv går på kryckor (opererat foten).

Inte bra än

I går morse (fredag) rör sig Leo mycket bättre efter en natt i box. Han får gå tillbaka ut i lösdriften och även sova där under natten till lördagen. Markerar vid gång. Vill inte lyfta höger fram eftersom den vänstra gör för ont att stödja på. Men ändock, mycket bättre. Finner inga svullnader, ingen värme, inga sårskador. Mysko. Is i magen och avvaktar.

Halt, vänster fram.

Amelie och Rebecca hittade Leo svårt haltande i hagen på eftermiddagen. Han får stå inne under natten, Rebecca lånar ut Aklejas box och hon går i lösdriften.

Ut en sväng i mörkret

Så länge sedan som jag sist gjorde en anteckning här är det inte sedan jag red. Men inte blir det så ofta just nu, det ska ändå erkännas. Det är mörkt, regnar ofta, blött och den eviga leran slår alla rekord. Leo (och Soraya) blev omskodda för en och en halv vecka sedan och fick då snösulor ilagda. Det känns nästan som ett skämt. Brodd brydde jag mig inte om, men egentligen borde jag ha fått det isatt, det blir så otroligt jobbigt att gänga upp hålen när skon börjar bli lite använd. Tur att hästarna har en stark husse med en skarp gängtapp.

Igår trotsade Eva och jag mörkret i alla fall. Vi kom igång såpass tidigt att det var skymning när vi tog in hästarna från hagen vid halv fyra. När vi red iväg var klockan 16.10 och beckmörkt. Vi red ut i alla fall, Eva har en ny bra lampa att fästa i hjälmen, finns på Ö&B för 29 kronor, så det ska jag köpa varsin till mig och Amelie. Vi tog vägen ner till kyrkan, kantzonen till Lisselbyvägen och sedan upp dit och tillbaka. Det gick till och med att trava på Lisselbyvägen. Hästarna tyckte det var mysigt att slippa den tradiga paddocken, det märktes.

Vi har stallvecka nu. Amelie fixade allt i måndags, jag tog allt igår eftersom hon skrev provet för Grönt kort (jag hoppas det gick bra, det är inskickat nu) och nu får gumman fixa flera dagar i rad på grund av mitt jobb, ridlektioner med mera.

Regn och rusk

Ja, så har det varit nu. jag tycker verkligen illa om den här årstiden. I och med att jag har jobbat jättemycket den senaste veckan, hela helgen också i kombination med det mindre inspirerande konstanta regnstrilandet så har ridningen fått lida. Men igår blev det en liten stund. Jag red tillsammans med Eva och Amelie i paddocken. Klockan var nog runt halvåtta när vi väl kom ut dit. Småregn och småblåst. Verkligen inte Leos favoritväder. Det märktes för så fort vi gick mot vinden krullade han nästan in huvudet mellan frambenen i ett försök att skydda ansiktet. Det är inte lätt att få till någon koncentrerad ridning då. Efter en knapp halvtimme ville han inte alls mer, och ingen av oss andra heller. I stallet mumsade vi Daimtårta (efter min lilla avramling förra veckan).

Ofrivillig avsittning

Solen överaskade oss med sin närvara idag och eftersom jag var ledig på dagen och dottern relativt sjuk/frisk tog vi hästarna för en liten uteritt i det vackra vädret. Amelie ville visa var hon och hennes kompisar brukar rida nere vid Blackstafjärden, men det visade sig svårt eftersom stubben höll på att plöjas upp och vi inte kom fram där vi tänkt. Amelie ville att jag skulle trava fram mot Blackstahållet så var tanken att jag skulle stanna och hon få gallopera ikapp oss. Ett par hundra meter fram gick en svärm rådjur som Leo såg och jag märkte att han inte riktigt uppskattade vad han såg, men det verkade inte vara någon större fara. Jag travade på och plötsligt var det ett rådjur som hoppade iväg varpå Leo kastade sig i nittio graders vinkel åt vänster. Jag flög av åt höger. Sådär ja, nu blir det ännu mer tårta i stallet vid tillfälle. Ingen större skada skedd, jag känner lite grann i nacken, en lätt stelhet bara. Kläderna ligger i tvättmaskinen. Jag tog mig i alla fall upp igen och vi red hemåt. För övrigt var Leo glad och pigg men tycker stubb är vasst och leriga körvägar är kladdiga.

Eva och jag red våra hästar i paddocken, som det ju blir så här års på kvällarna. Det är enda stället det är lite ljust. Samtidigt var Amelie och Rebecca där och "försökte" rida sina med repgrimma. Amelie gled av, jag undrar om vi får tårta i stallet nu ;o)

Vi "tanter" struttade på med sådant man gör i paddocken. Volter mest för min del. Galoppfattningarna som jag tycker jag fått till rätt bra på sista taget ville sig inte riktigt idag, men efter en del kämpande fick jag till det ett par gånger i vart varv. Jag tror Leo egentligen var på väg hem till stallet i tanken, vi hade nämligen ett brake mitt i ridpasset där vi skrittade runt samtidigt som tjejerna promenerade hem med sina hästar. Leo tyckte absolut att han var avskrittad och ville avsluta i det läget, det märkte jag tydligt. Nya tag nästa gång. I övrigt glad och pigg häst som faktiskt blev lite svettig.

Lektioner

På förmiddagen red Amelie & Soraya lektion för Katrin Berlin. Amelie vaknade helt genomförkyld i morse men presterade ändå riktigt bra. Surris har lite jobbigt med galoppfattningarna, speciellt i höger varv. Amelie kämpade på och fick till det några gånger. Duktigt!!

På eftermiddagen hade jag lust att rida ut, men Amelie ville och orkade inte hålla mig sällskap. Men en ridlektion mutade jag mig till (jag har nog Sveriges billigaste ridledare.. det kostar en tjuga sådär). Leo var som oftast både pigg och glad. Amelie körde hårt med sin gamla mamma, jag blev genomsvettig rätt snart (det är 6-7 grader plus). Amelie tyckte att jag galloperade galet, kanske det :o) Jag känner att det vore nyttigt att se, så jag ska leta reda på alla delar till vår videokamera och ladda upp den, sedan ska här filmas! Annars red vi mest lite volter och skänkelvikningar. Som så ofta blev Amelie ändå sugen på lite ridning när hon stått och tittat på så vi böt och jag fick härja lite med henne också.

Lång skrittur i höstväder

Runt klockan elva träffades Eva och jag i stallet. Vi bestämde oss för att rida ut eftersom det inte kändes som någon höjdare att jobba hästarna i regnet (kraftigt duggregn med tre-fyra plusgrader). Dessutom, en lyx att rida i dagsljus så här års! Vi red långa Lisselbyrundan men genom skogen klev vi av ridleden och red en lite längre bit så att pållarna fick klättra lite. Vi har inte många backar att klättra, men just i denna skog är det lite grann. Allt gick bra. Leo fick för sig att han inte ville gå ner på kantzonen när vi kom längst ner på Lisselbyvägen, där fick jag snurra några varv med honom innan han faktiskt gick fram där jag ville. Annars en glad och charmig Leo, som oftast.

Övergångstäcket från Catago åkte på igen, regntäcket hade läckt igenom.

*~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~*

Under eftermiddagen fick Amelies kompis Maja låna Leo för att rida tillsammans med Amelie & Soraya, Emelie & Herkules och Rebecca & Akleja. De red ner förbi slamdammarna och bort längs Blackstafjärden och vände sedan hem samma väg. På hemvägen såg tjejerna att det lamm de lagt märke till igår, och och som till synes verkade helt ensam i en grannes hage (Wärnstas), var kvar idag också. De red hem hästarna, gick tillbaka och fångade utan svårighet in det utmattade lammet och bar det hela den långa vägen tillbaka. I stallet frotterade de den torr, gav den mat och vatten. De försökte ringa till grannbonden, både honom själv och till äldste sonen, som är en av deras kompisar. Först fick de inga svar, men de ringde tillbaka efter en stund. Bonden själv kom i sin pickis med alla de fyra barnen med. Han var över sig av glädje och tacksamhet och berömde dem om och om igen för att de gjort en sådan bragd. Lammet, som redan piggnat till lite, fick åka med hem. Dagens solskenshistoria :o)

Amelie och jag rider

Var i stallet strax före 18.00, Amelie följde med trots att hon inte skulle rida själv idag. Hon ville ta pysslet med Leo, och det fick hon. Duktig och snäll tjej. Vi red sedan i paddocken tillsammans med Eva & Herkules. Glad och pigg Leo, men vi jobbade oss inte direkt svettiga. Tränade lite till på galoppskänklar, annars inget speciellt. Amelie tittade på och frös så hon fick hoppa upp och rida en stund hon också. Hon testade lite galoppombyten vilket gick rätt bra.

En stund med Amelie

Idag blev det en stunds ridning i paddocken tillsammans med Amelie & Surris. Leo var en glad, pigg och supergullig häst. Sådär så man blir som tonårstjejerna som bara ser röda kärlekshjärtan i ögonen när man tittar på sin heeeeest :o) Leo är, när han är på sitt bästa humör (vilket han var idag) väldigt nyfiken på allt. Han vill gärna smaka på, lyfta på och pilla med grejer. Sötnosen. Lurvig vinterpäls har kommit, mest på hals och ben som är otäckta. Idag fick han åter på sig sitt vanliga gamla ofodrade täcke igen. Temperaturen går aldrig under noll, och just nu varken regnar det eller blåser så han klarar sig med det tunna. Ridningen bestod mest i lite ökningar och minskningar i trav samt gallopfattningar.

Foderstat för tillfället:

• 1dl havre
• 1dl kornkross
• 1 dl strimlad betfor
• 3/4 dl mineraler
• Rejält med hösilage

Amelie rider

Idag red Amelie en stund mitt på dagen. Pigg, allt gick bra.

En ny sko

Ett snabbinlägg. Ingen ridning att rapportera. Men älsklingshästen fick en ny sko på sin höger fram av snälla hovslagaren Stefan. Han var sjuk men var ändå så bussig att han kom ut och slog på en ny. Vi passade på att boka tid för skoning av båda pållarna den 23:e

Nytt täcke

Idag fick jag hem Leos nya halvtjocka täcke från Catago som jag ropat in på Tradera för 320 kronor. Helt nytt från en webshop är det och jag blev så glad när jag provade det på honom. Det var så fint! Formsytt är det och det satt som gjutet, precis lagom tjockt och varmt när det är lite halvkallt som det ofta är så här års. Bortsett från det avstod jag från ridningen idag. Helt enkelt på grund av den där tappskon. Visserligen gick det bra igår men... nja. Det känns inte rätt riktigt.

Idag blev det bara borsta och gosa. EmelieE frågade om jag kunde tänka mig att hjälpa henne att ta in hästarna idag. Jag gick med på det och fick sedan hjälp av Eva. Tack så jättemycket :oD

Sen kvällstur

Eva hade lovat Bettan att fixa nattfodringen idag, så hon undrade om vi kunde ses i stallet vid sju. Funkade för mig så det fick bli så. När jag tagit in Leo och fixade honom upptäckte jag att han tappat höger framsko. Sjutton också, det är första gången han får en tappsko sedan jag köpte honom. Typiskt. Det blev ett SMS till Stefan (hovslagaren). Jag hoppas han hör av sig snart.

Jag bestämde mig för att prova att rida i den mjuka paddocken i alla fall. Och att leda honom fram och tillbaka, eftersom jag vet att han är rätt ömfotad. Det gick super. Leo brydde sig inte alls om den saknade skon utan var pigg och alert.

Ett skutt

Amelie kom hem från Småland på eftermiddagen. Hon var ridsugen och jag också (som inte ridit under helgen eftersom det är lite tråkigt att hålla på ensam). Det var fortfarande ljust ute så vi satt rulle och tog in hästarna. Rebecca kom precis så vi red ut tillsammans. Det blev en kort liten tur ner förbi kyrkan och halvvägs längs kantzonen och sedan ett par varv på vallen. Leo var piggelin idag, glad kille! På ett ställe vid kantzonen är det som en fåra som blir vattenfylld... Leo hatar vattenpölar och på bortvägen rundade vi vattensamlingen, men hem tyckte Leo att vi kunde hoppa över. Säkert välplanerat av honom, men inte av mig som blev lite överraskad. Men det gick bra, ett litet mjukt skutt :o)

Gått bra

Idag red jag tillsammans med Eva & Herkules. Leo var på ett strålande humör (jag tror att Herkules har den inverkan på honom). Eftersom jag ännu är lite osäker på hans status efter förra helgens skada nöjde vi oss med skritt och trav idag också. Men det gick så fint och pålles öron var glada hela tiden!! Tummen upp!

Sur Leo

Skulle rida en stund i paddocken tillsammans med Amelie & Soraya och Felicia & Divan. Leo var inte på humör över huvud taget. Så fort jag fick rumpan i sadeln kickade han. Vägrade kliva in i paddocken så jag fick kliva av och leda in honom över vattenpölarna. Bockade ett par gånger och gick emot skänkeln. Visade med all önskvärd tydlighet att han bara ville hem. Jag gjorde honom till viljes efter en stund. Skrittade nästan bara, några korta travavsnitt.

Skrittpromenad

Eva och jag skrittade ut ner förbi slamdammarna, och bort mot Lisselby längs skogskanten. Leo var pigg och glad och visade inga besvär från helgens missöde. Ville ändå ta det helt lugnt. Leo trivs så bra att ridas ut med tillsammans med Herkules, trygghet!

Går bättre idag

Idag galopperande killen i hagen när jag kom med morgonhöet (jag tog över den sysslan från Uno idag eftersom jag ville kolla min häst själv). Försiktigt visserligen, men i alla fall. Senare under dagen tog vi en kort promenad med grimma och grimskaft. Leo var glad och ville noppa åt sig klöver där han såg till det :o)

Vurpat?

Vid morgonfodringen, när Pär och jag skulle lägga ut frukosthö i hagen, kunde Leo inte föra fram höger framben längre än till "normalposition". Han haltade alltså kraftigt. Palperade genom alla ben utan att hitta några synliga skador, ingen svullnad och ingen ökad värme. Kratsade ur hovarna och hittade inget där heller. Blev mycket orolig. Leo verkade i övrigt helt pigg och aptiten var som vanligt strålande.

Fick råd av Bettan att stretcha frambenen för att se om smärtan verkade komma från bogen och så tycks det vara. Det vänstra benet visade han ingen reaktion alls på, men vill inte alls att vi "drar" i det högra. Leo har troligen rasat i hagen under natten under någon livlig övning. Vem får inte ont om man ramlar och slår sig?!

Is i magen....

Eftermiddag: Leo börjar redan försiktigt trava. Yes!!!!

Två ridturer

På förmiddagen tog jag med Amelie till paddocken, hon hade hemstudiedag. Hon fick vara min ridlärare och jag fick rida Leo i volter och göra snygga hörnpasseringar. Leo blev så mjuk och fin! Vi galloperade lite!!!!!!!!!!!!! :oD Amelie tog många fina foton.

Till kvällen red jag ut med Eva & Herkules. Vi red i skogen. Vi har ju bara små pytteskogar runt här så vi hann med tre stycken innan det blev för mörkt att fortsätta. Jag fick låna och prova Evas bomlösa Randol's-sadel. Jag är helt såld och förälskad. Den lade sig som en smäck på Leos rygg och den var helt ljuvlig att sitta i. Vill ha, vill ha, vill ha!

Glad och pigg pålle idag.

Ut med Eva och Amelie

Idag blev det en uteritt med Eva & Herkules och Amelie & Soraya. Vi skrittade och travade Lisselbyrundan med början ner mot kyrkan. När vi närmade oss Lisselby slog det mig; det går massor av kor i hagen mot grusvägen där vi kommer att rida förbi. GULP!!! Leo har koskräck och brukar frysa till en vibrerande stenstod när han ser kossor. Men Herkules, den klippan, är lugn som en filbunke och när Leo som alltid känner in andra hästars känslor till max tog åt sig av hans lugn. Han tittade lite på korna men lunkade lugnt och fint vidare. Tummen upp!!