Lång skrittur i höstväder

Runt klockan elva träffades Eva och jag i stallet. Vi bestämde oss för att rida ut eftersom det inte kändes som någon höjdare att jobba hästarna i regnet (kraftigt duggregn med tre-fyra plusgrader). Dessutom, en lyx att rida i dagsljus så här års! Vi red långa Lisselbyrundan men genom skogen klev vi av ridleden och red en lite längre bit så att pållarna fick klättra lite. Vi har inte många backar att klättra, men just i denna skog är det lite grann. Allt gick bra. Leo fick för sig att han inte ville gå ner på kantzonen när vi kom längst ner på Lisselbyvägen, där fick jag snurra några varv med honom innan han faktiskt gick fram där jag ville. Annars en glad och charmig Leo, som oftast.

Övergångstäcket från Catago åkte på igen, regntäcket hade läckt igenom.

*~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~*

Under eftermiddagen fick Amelies kompis Maja låna Leo för att rida tillsammans med Amelie & Soraya, Emelie & Herkules och Rebecca & Akleja. De red ner förbi slamdammarna och bort längs Blackstafjärden och vände sedan hem samma väg. På hemvägen såg tjejerna att det lamm de lagt märke till igår, och och som till synes verkade helt ensam i en grannes hage (Wärnstas), var kvar idag också. De red hem hästarna, gick tillbaka och fångade utan svårighet in det utmattade lammet och bar det hela den långa vägen tillbaka. I stallet frotterade de den torr, gav den mat och vatten. De försökte ringa till grannbonden, både honom själv och till äldste sonen, som är en av deras kompisar. Först fick de inga svar, men de ringde tillbaka efter en stund. Bonden själv kom i sin pickis med alla de fyra barnen med. Han var över sig av glädje och tacksamhet och berömde dem om och om igen för att de gjort en sådan bragd. Lammet, som redan piggnat till lite, fick åka med hem. Dagens solskenshistoria :o)