Rida på riktigt

Idag blev det paddocken med Eva & Herkules. Vi hann ju ploga av den igen i söndags. Nu var underlaget i det närmaste perfekt. Härligt. Leo kom fint igång när han var uppvärmd, ja hans trav bara flyter. Galopp har vi inte övat så mycket i vinter på grund av snö och dåliga förhållanden. Inte övat alls faktiskt Nu blev det lite fattningar och det gick bra ibland och mindre bra andra gånger. Men håller sig ridvolten så här så får vi öva vidare.

Pulsa i djup snö

Skritta i riktigt djup snö lär vara bra motion för hästen. Det fick vi prova på idag, igen. Idag var det visserligen mycket mer än någonsin tidigare den här vintern. Vi red ut samma gamla vanliga runda som alltid, Herkules red före, också det som vanligt. Vissa stycken på ängen hade han snö nästan upp till magen, men oftast till hälen (jag måste plugga på lite hästanatomi).

Borta i skogen såg vi på långt håll en hel flock rådjur. Både Eva och jag hojtade och skrek och lyckades faktiskt skrämma bort dem innan hästarna såg dem. Bra! Pigg pålle, som tycker djupsnö är jobbigt. Han kämpar snällt på i alla fall, det behövs lite motion till tjockmagen där.

Ut i snöoväder

Uteritt idag, det var -15 grader, blåste skarp nordan och snöade lite. Det bet i kinderna i motvinden kan jag säga. Det blev den vanliga Lisselbyrundan men i medsolsriktning. Som vi oftast inte tar det, men vi räknade med att få minst motvind på öppna ytor på så sätt.

Vi tog oss genom den ganska steniga-och-stockiga skogen närmast slamdammarna för att slippa det öppna fältet och all djupsnö en liten bit. Vi rider halvgärna där just för att inga hinder syns under all snö. Det gick i alla fall bara bra, ända tills vi var nästan ute ur skogen. Där ligger kasserat hösilage och spannmål till rådjurens stora glädje. Just när vi kom ur skogen stod en sådan krabat där och hästarna tog ett och annat jämfotaskutt. Ingen fara på taket, men pållarna var lite på tårna en kort stund därpå.

Plogat paddocken

Istället för att ta det här också så direktlänkar jag från min vanliga vardagsblogg.

http://susslever.blogspot.com/2010/02/snorojning-och-fettisdag.html

Eva och jag red senare och det var en fröjd för både häst och matte.

Nästanplogad paddock

Idag var det mörkt när vi var klara att sitta upp. Eva & Herkules som sällskap. Dessutom dimma och temperaturen var nere under -15. Vi tog oss till paddocken som vi upptäckte hade blivit avskrapad med skopan (Manitoun). Resultatet blev sisådär. Visst var det bättre, men valkigt och knöligt så till den grad att Leo inte ville komma i trav mer än på de partier där det var i det närmaste slätt. Önskar den var slätare, vad roligt det skulle vara. Vi ställde timern på strålkastaren på 20 minuter, och det räckte med tanke på underlaget. Herkules är inte riktigt lika klemig, men inte var han helt förtjust han heller. I övrigt en glad Leo.

Tvärtom

Skrivet i efterhand.

Eva & Herkules som sällskap igen. Vi kom iväg i skaplig tid eftersom vi båda slutade jobba lite tidigare än vanligt. Det var fortfarande ganska ljust när vi gav oss av och skymningen hade ännu inte blivit till mörker innan vi var tillbaka. Lisselby igen, men åt motsatt håll. Nästan som en ny ridväg *s*. Pigg Leo, men pulsa är som vanligt lite jobbigt.

Lördagsritt

Skriver i efterskott.

Uteritt med Eva & Herkules idag. Det blev den vanliga Lisselbyrundan. Efter slamdammarna måste man passera ängen, och där blev det att pulsa i halvmeterdjup snö. Leo som är en riktig frökenhäst tyckte det var lite jobbigt men knallade snällt på. I skogen är snötäcket tunnare så där gick det så lätt. Därefter var vägen mer eller mindre plogad hela vägen hem. Pigg häst trots att han tyckte det var lite tungt bitvis.

En gång till

Det blev en liten tur till idag. En kort halvtimme, eller så, i paddocken tillsamans med Eva & Herkules. Paddocken är som vanligt, full med snö. Fyrkantsspåret rätt knöligt, medan den större volten är hygglig. Vi travade och skrittade en stund efter att ha ridit kyrkan T o R. Mer spännande än så blev det inte.

Hovslagare och liten tur ut

Klcokan tio kom vår hovslagare Stefan. Han lade om skorna på både Leo och Surris. Nu har de fina fötter och jag är en tusenlapp fattigare.

Efteråt tog Amelie och jag en liten skrittur ut barbacka. Det gick sådär måste jag säga. Jag litar inte alls på min balans när jag inte har sadeln (även om den lär vara rätt ok) så jag har svårt att våga trycka till när Leo envisas. Sådant märker en häst omedelbart så när Surris inte hade lust att gå längre såg även Leo till att inte ha lust längre. Amelie hade säkert rett ut situationen, men som sagt ... Jag vågar inte riktigt. Vid ett tillfälle hoppade jag faktiskt av och ledde honom sedan till paddocken, där det finns en bra pall så att jag kom upp igen. Vi red där en stund, men det är svårt att hitta på något vettigt i den djupa och knöliga snön.

Med Eva & Bambie

Idag hade Eva lånat Bambie av Cissi. Det var första gången hon provade den hästen så när vi red ut på Lisselbyvägen bestämde vi oss för att bara skritta. Hästarna var rätt spooky idag, gissningsvis hade det nyligen passerat älg förbi vägen eftersom i alla fall Leo inte brukar hetsa upp sig nämvärt den sträckan. Bortvägen funkade fint ändå, några tvärnitar här och där men det var bara att ta hästarna framåt igen så gick de som de skulle. Vi vände uppe vid Lissleby och red samma väg tillbaka (nu med lite piggare hästar som längtade hem till maten). Vid sista sommarstugan före Anettes hus studsade Bambie x antal gånger för en inbillad fara, och vi som låg en halv hästlängd bakom ungefär x/2 studs. Eftersom både Eva och jag har sådan fenomel balans *s* satt vi kvar, men nu ville Eva hoppa av. Det gjorde vi och promenerade den sista halvkilometern hem.