Dagens vikt

Måttbandet visade på 530 kilo idag. Herkules 100 kilo mindre.

Longerat

Det har blåst och blåst den sista veckan, rena höstvädret. Eftersom liten häst och jag är rörande överens om att hårda vindar är bedrövligt (jag fryser och pålle blir rätt spooky). Vi har stått över allt utom gos och puts i hagen. Idag blåste det mindre, jag har varit ledig och nu ville jag göra något! Det blåste dock en aning så jag bestämde mig att longera. Efter att ha rotat igenom min och dotterns ohyggligt röriga garderob och letat i stallet hittade jag till slut all utrustning.

Väl i paddocken blev vi lite störda av min telefon som ringde stup i ett, en läskig lastbil och en tant som gick runt och plockade pinnar(!) i närheten. Leo hade också lite svårt att förstå vad jag ville, han ville helst komma till mig och göra "vacker tass" och liknande. Men vi övade på att stå still och följa fint i linan. För att försöka få ut honom från mig och länga linan lite gick jag snabbt med honom och höll ut honom, och till slut trillade poletten ner och vi fick fin trav (dock med mig som promenerade stöd på en mindre volt i mitten). När jag sedan skulle byta varv fick vi ta proceduren på nytt, men vi fixade det!! Glad. Dock blev jag svettigare än hästen, men jag tycker om att bryta övningar när de går som bäst. Det sporrar att öva på mer.

Vikt och lite skog

Eva och jag skulle ut och rida, Amelie ville hänga med. Men det blåser ruskigt och alla hästarna blev rätt på tårna. Vi red upp i närmaste skog och red runt, runt där ett tag (let lugnare, men inte mycket). Vi ledde sedan hästarna till padocken men Leo gillar inte blåst så det blev inte mycket vettigt gjort.

Väl inne mätte vi på vanligt vis med viktmåttband. Leo: 484 kilo, Soraya: 384 kilo. I tisdags var hovslagaren här och hästarna fick fina tassar.

Ridning i dvala

Ridbloggen ligger lite i dvala just nu, precis som min ridning. Efter att jag dröp i backen på påskdagen och slog höger sida av rumpa/bäcken i grusvägen har jag fortfarande besvär. Vissa rörelser gör fortfarande ont, det är jobbigt att gå och ibland känns det ännu som om något "skär" på någon punkt. Jag har provat att rida både Leo pch på Åkerby och det fungerar bra så länge jag är på hästryggen, men efteråt får jag så bedrövligt ont i den sidan av bäckenet och det värker ner i benet på samma sida. Det kan det göra efter en dag på jobbet också, men jobba måste jag ju. Ridningen kan jag avstå ifrån även om det känns rätt bedrövligt. Men antagligen gör jag alldeles rätt i att ta det lugnt med min kropp ett litet tag till.

Jag misstänker att jag kanske fick någon minimal spricka i bäckenbenets övre del. Skelettskador brukar tvärt ge sig efter ganska precis sex veckor, dit är det en evighet och så länge kommer jag inte att stå ut. Så en kompromiss, jag rider bara min (svindyra) lektion på Åkerby den här veckan. Leo, min lilla plutt får överleva den här veckan och kanske nästa också (eftersom jag ändå jobbar mycket kvällar då). Det ÄR så trist! Idag fick han leka modell en stund i alla fall, roade mig med att ta några charmfoton på snusmulen :o)

Aj!

När vi hade hästarna i stallet för att göra dem iordning blev Herkules av någon anledning rädd för något och började stöka där han stod uppbunden. Leo blev av det också lite orolig. De lugnade sig snart men var kanske en aning på tårna. När jag skulle spänna åt Leos sadelgjord de sista hålen innan jag skulle sitta upp snodde han runt ochställde sig med sin ena framhov på min fot. Aj! Stålhättor är bra, och det har jag på just de skorna jag hade, men han gled en liten aning av den så kanten på hans järnsko fick jag på mig i alla fall. Det blev ett blåmärke, tur att det klarade sig så.

Vi red runt i padocken, vi var rätt sena ut, kanske halv åtta. Det gick fint med mest tempoväxlingar. Sedan kom grannpojken och hans kompis till studsmattan som står på deras tomt. Inte kul sa hästarna, rent lite läskigt. Vi bröt där, då var vi ändå klara i det gråmulna vädret.

När vi gick ner i padocken lyckades jag faktiskt få ner Leo i leran efter en del bök, men utan att hoppa av och leda honom förbi gegget. Tadaaaaa, det var dagens största triumf :oD

Vårpromenad

Vårväder är underbart, idag träffades Eva och jag redan kvart över tre i stallet. En grå morgon hade plötsligt frövandlats till en alldeles underbar varm vårdag. Äntligen kunde vi variera vår uteritt, nu tog vi oss längs kantzonen, på den sida som är närmast byn. Det var torrt större delen av sträckan, bar gräsäng liksom . Diket är överfullt och det porlar och forsar, underbart. Leo verkade aldrit ha hört rinnande vatten på det sättet förr, han vickade nyfiket och förundrat på öron och huvud :o) Duktig var han också på de ställen det var massor av vatten, för han har alltid varit svår att få att gå ner i pölar med mera. Nu var det bitvis så pass mycket att han inte hade något val, och han bara klev ner! Och drack lite, plaskade. Duktig häst. Sista biten fick vi gå längs stora vägen, men slapp bilar på den biten. Vi red sedan upp på Lisselbyvägen, upp till gården travade vi mestadelen av sträckan.

Väl hemma hade Herkules hovslagaren. Själv band jag upp Leo utomhus. Jag plockade av honom all brodd. Nu får det inte bli mer is. Sedan fick han en omgång av ryktstenen. Nu fäller han redigt! Borstad och fin fick han gå ut i hagen utan täcke. Seger och Herkules blev också utsläppta där och jag gissar att Akleja också är där nu. Jag ska strax gå upp till stallet och hjälpa Eva ta in alla hästar, och Leo ska få ett vanligt ofodrat regntäcke.

Kortis

Vi red denna dag, men bara en kort tur runt. Det kändes halkigt på den vattninga isen så det blev bara en skrittrunda slamdammarna - padocken - kyrkan - hem.

Jag på lektion

Idag slog jag till på att rida med på flickornas (Amelie & Emelie) ridlektion för Katrin Berlin. Trots att vädret visade sig från sin allra sämsta sida, det yrde massor av iskall blötsnö, gick det riktigt bra. Vi gjorde inget speciellt på det viset. Red mest runt på volt och försökte få Leo och mig att "få till det". På slutet var det galopp, och det gick också riktigt bra, han föll in mer än jag borde ha kunnat styra undan i vänster varv men vid det laget började jag bli rätt stelfrusen. Jag är glad och stolt över min fina häst, han bockade bara en enda gång i galoppen idag,:oD och det var innan lektionen under uppvärmningen.

Lek i padocken

Idag hade inte Eva tid med ridning så Amelie och jag tänkte ge oss ut och rida. Men det blåste hårt och det blir lite spooky ute då kan hästarna tycka. Vi bestämde oss för att ta med dem ut i padocken och leka lite bara. Det var ingen större fart på de båda men stundtals racade Leo, Surris var mer förtjust i att rulla sig i gruset.

Tre på utetur

Idag fick Eva och jag med oss Amelie när vi red ut. Vi träffades i stallet redan 15.30, det var soligt och några grader kallt. en underbart fin dag och helt ljust (vi är bara ett par dagar ifrån vårdagjämningen nu). Eftersom gårdskarlen Mattias körde bort mot Lisselby med traktorn och plogbladet tänkte vi oss att vi passar på att rida åt det hållet när vägen precis blev lite tillfixad. Den var skapligt slät och fin att rida på, hästarna glada och lydiga. Ända tills vi var nästan uppe i Lisselby och Mattias skulle tillbaka med traktorn och nu också med tillkopplad vagn. Vi möttes alltså och vi hade ingenstans att ta vägen med hästarna, snövallarna ligger fortfarande höga vid vägarna, det är ännu ett antal decimeter djup snö och nu dessutom med en rejäl skare ovanpå. Mattias började backa, inte helt lätt med vagnen. Men nu lyckades vi till slut få med oss alla hästarna över vallen och ut på en äng. Det var jobbigt för hästarna och man blir lite orolig att de ska skära sig på benen i skaren, men det gick bra. Sträckan vi fick plumsa var kanske inte mer än 150 meter,

Daimler, som är Bettans fyraång, åkte på "träningsläger" (Bettans ordval för inridning) till Lotta Knutsson i Villberga idag. Bettan hade skrivit på tavlan i stallet att hn nog inte kommer tillbaka hit igen. Det känns konstigt ... och faktiskt riktigt trist.