När vi hade hästarna i stallet för att göra dem iordning blev Herkules av någon anledning rädd för något och började stöka där han stod uppbunden. Leo blev av det också lite orolig. De lugnade sig snart men var kanske en aning på tårna. När jag skulle spänna åt Leos sadelgjord de sista hålen innan jag skulle sitta upp snodde han runt ochställde sig med sin ena framhov på min fot. Aj! Stålhättor är bra, och det har jag på just de skorna jag hade, men han gled en liten aning av den så kanten på hans järnsko fick jag på mig i alla fall. Det blev ett blåmärke, tur att det klarade sig så.
Vi red runt i padocken, vi var rätt sena ut, kanske halv åtta. Det gick fint med mest tempoväxlingar. Sedan kom grannpojken och hans kompis till studsmattan som står på deras tomt. Inte kul sa hästarna, rent lite läskigt. Vi bröt där, då var vi ändå klara i det gråmulna vädret.
När vi gick ner i padocken lyckades jag faktiskt få ner Leo i leran efter en del bök, men utan att hoppa av och leda honom förbi gegget. Tadaaaaa, det var dagens största triumf :oD
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar