Aj!

När vi hade hästarna i stallet för att göra dem iordning blev Herkules av någon anledning rädd för något och började stöka där han stod uppbunden. Leo blev av det också lite orolig. De lugnade sig snart men var kanske en aning på tårna. När jag skulle spänna åt Leos sadelgjord de sista hålen innan jag skulle sitta upp snodde han runt ochställde sig med sin ena framhov på min fot. Aj! Stålhättor är bra, och det har jag på just de skorna jag hade, men han gled en liten aning av den så kanten på hans järnsko fick jag på mig i alla fall. Det blev ett blåmärke, tur att det klarade sig så.

Vi red runt i padocken, vi var rätt sena ut, kanske halv åtta. Det gick fint med mest tempoväxlingar. Sedan kom grannpojken och hans kompis till studsmattan som står på deras tomt. Inte kul sa hästarna, rent lite läskigt. Vi bröt där, då var vi ändå klara i det gråmulna vädret.

När vi gick ner i padocken lyckades jag faktiskt få ner Leo i leran efter en del bök, men utan att hoppa av och leda honom förbi gegget. Tadaaaaa, det var dagens största triumf :oD

Vårpromenad

Vårväder är underbart, idag träffades Eva och jag redan kvart över tre i stallet. En grå morgon hade plötsligt frövandlats till en alldeles underbar varm vårdag. Äntligen kunde vi variera vår uteritt, nu tog vi oss längs kantzonen, på den sida som är närmast byn. Det var torrt större delen av sträckan, bar gräsäng liksom . Diket är överfullt och det porlar och forsar, underbart. Leo verkade aldrit ha hört rinnande vatten på det sättet förr, han vickade nyfiket och förundrat på öron och huvud :o) Duktig var han också på de ställen det var massor av vatten, för han har alltid varit svår att få att gå ner i pölar med mera. Nu var det bitvis så pass mycket att han inte hade något val, och han bara klev ner! Och drack lite, plaskade. Duktig häst. Sista biten fick vi gå längs stora vägen, men slapp bilar på den biten. Vi red sedan upp på Lisselbyvägen, upp till gården travade vi mestadelen av sträckan.

Väl hemma hade Herkules hovslagaren. Själv band jag upp Leo utomhus. Jag plockade av honom all brodd. Nu får det inte bli mer is. Sedan fick han en omgång av ryktstenen. Nu fäller han redigt! Borstad och fin fick han gå ut i hagen utan täcke. Seger och Herkules blev också utsläppta där och jag gissar att Akleja också är där nu. Jag ska strax gå upp till stallet och hjälpa Eva ta in alla hästar, och Leo ska få ett vanligt ofodrat regntäcke.

Kortis

Vi red denna dag, men bara en kort tur runt. Det kändes halkigt på den vattninga isen så det blev bara en skrittrunda slamdammarna - padocken - kyrkan - hem.

Jag på lektion

Idag slog jag till på att rida med på flickornas (Amelie & Emelie) ridlektion för Katrin Berlin. Trots att vädret visade sig från sin allra sämsta sida, det yrde massor av iskall blötsnö, gick det riktigt bra. Vi gjorde inget speciellt på det viset. Red mest runt på volt och försökte få Leo och mig att "få till det". På slutet var det galopp, och det gick också riktigt bra, han föll in mer än jag borde ha kunnat styra undan i vänster varv men vid det laget började jag bli rätt stelfrusen. Jag är glad och stolt över min fina häst, han bockade bara en enda gång i galoppen idag,:oD och det var innan lektionen under uppvärmningen.

Lek i padocken

Idag hade inte Eva tid med ridning så Amelie och jag tänkte ge oss ut och rida. Men det blåste hårt och det blir lite spooky ute då kan hästarna tycka. Vi bestämde oss för att ta med dem ut i padocken och leka lite bara. Det var ingen större fart på de båda men stundtals racade Leo, Surris var mer förtjust i att rulla sig i gruset.

Tre på utetur

Idag fick Eva och jag med oss Amelie när vi red ut. Vi träffades i stallet redan 15.30, det var soligt och några grader kallt. en underbart fin dag och helt ljust (vi är bara ett par dagar ifrån vårdagjämningen nu). Eftersom gårdskarlen Mattias körde bort mot Lisselby med traktorn och plogbladet tänkte vi oss att vi passar på att rida åt det hållet när vägen precis blev lite tillfixad. Den var skapligt slät och fin att rida på, hästarna glada och lydiga. Ända tills vi var nästan uppe i Lisselby och Mattias skulle tillbaka med traktorn och nu också med tillkopplad vagn. Vi möttes alltså och vi hade ingenstans att ta vägen med hästarna, snövallarna ligger fortfarande höga vid vägarna, det är ännu ett antal decimeter djup snö och nu dessutom med en rejäl skare ovanpå. Mattias började backa, inte helt lätt med vagnen. Men nu lyckades vi till slut få med oss alla hästarna över vallen och ut på en äng. Det var jobbigt för hästarna och man blir lite orolig att de ska skära sig på benen i skaren, men det gick bra. Sträckan vi fick plumsa var kanske inte mer än 150 meter,

Daimler, som är Bettans fyraång, åkte på "träningsläger" (Bettans ordval för inridning) till Lotta Knutsson i Villberga idag. Bettan hade skrivit på tavlan i stallet att hn nog inte kommer tillbaka hit igen. Det känns konstigt ... och faktiskt riktigt trist.

Läskiga grejer

Jaaa, vi red den här dagen, Eva och jag. Men eftersom jag missade att skriva då och nu gör jag det en vecka i efterskott så kommer jag knappt ihåg vad vi gjorde. Vi skrittade vår vanliga kortrunda bara (si, nu klarnar det) och det var mörkt. Pannlampor på alltså. Hästarna var småfjolliga och lite tramsiga. Det fanns en bar fläck i vägbanan på väg ner mot slamdammarna. Dödsläskigt tyckte Leo, grus kan vara livsfarligt eftersom tre månader med konstant vit värld har fått honom att glömma vilken färg vägen har i original. Han vägrade att gå på grusfläcken så det var bara att gå runt den. När vi så småningom red hemåt från kyrkan och precis passerat Y-korsningen hände tydligen något som varken Eva eller jag uppfattade, men som hästarna tyckte var något som med allra största sannolikhet omedelbart skulle ända deras liv, de kastade sig framåt och TÄNKTE DRA!!! Leo har aldrig, aldrig, aldrig någonsin gjort det med mig förr. Det tog mig dock inte mer än tre galoppsprång innan jag fick hejd på honom. Eva hade samma tur med herkisen och fick stopp på honom också.  Puh! Lite hjärtklappning men det var över.

Amelie ledig, en kort men småtjafsig tur ut.

Amelie är ledig från skolan idag eftersom de var i Falun förra veckan. Vi tänkte oss en uteritt på förmiddagen och red iväg. Det blev lite småstökigt, Soraya är larvigt rädd för stora snöhögar(!) och Leo fick för sig att han skulle bestämma vart vi skulle gå. Det blev en del snurrande, men han fick ge sig. Så länge Leo gick före funkade det hyggligt för Surris också. Det blev ingen lång tur på grund av allt tjafsande, men vi provade att trava (lätt sits) i halvdjup snö, det var roligt.

Jag har märkt av ett mönster med det här envisa tjafsandet om vart vi ska gå. Det händer faktiskt aldrig när vi rider ut tillsammans med Herkules. Igår när Bambie var med ville han först inte alls gå av stallplanen utan det snurrades lite där i början också. Hästar är vanedjur, och Herkules är han helt trygg med. Med andra ord är det jättenyttigt att rida tillsammans med andra hästar än honom ibland. Det gäller bara att vara ännu envisare, men det är lite jobbigt ibland.

Eva lånar Bambie

Amelie och Emelie skulle rida lektion för Katrin Berlin klockan 12.00 idag, så Eva lånade Bambie av Cissi så att hon också skulle kunna få rida lite i det fina vädret. Vi stämde träff i stallet halv elva och red sedan i padocken en stund. Eva ville gärna ta det lite försiktigt med Bambie eftersom hon inte blivit så mycket riden de sista veckorna och eftersom när vi red ut för en tid sedan blev det lite high Chaparal ;o) Nu gick det bra i alla fall. Leo och jag grejade på som vanligt, fick faktiskt en kort galopp i höger varv också. Yes!!

Sista dagen på stallveckan. Nu är det bara en kvar för den här säsongen.

Solig dag idag också

Det är fina vinterdagar nu. Vi har stallvecka och idag fick vi sysslorna avklarade med rekordfart. Tack älskade Pär för att du hjälper mig och Amelie!

Eva, jag och Amelie sågs i stallet vid tio, och passade på att rida i padocken. Det börjar bli sådan skarsnö så nu är det hopplöst på ängarna. Jag försökte mig på galoppfattningar och det går väldigt bra i vänster varv, men tusan så hopplöst i höger. Amelie fick prova, då funkar det. Men när hon ville få lite mer energi i galoppen och hon klämde till lite mer fick hon en bock och en kick som tack :o) Överlag kändes herr Leo en liten aning tjurig idag. Ingen större fara dock.

Eva hade köpt ett nytt viktmåttband, jag ska köpa ett likadant tror för det känns bra (mitt är så väldigt sladdrigt). Jag fick vikten till 511 kilo idag, men det säger ju inte så mycket när jag inte mätt med samma. Jag bör nog börja mäta mer regelbundet och välja metod, annars går det inte att jämföra. Hur som helst är det uppenbart att han måste banta lite.

Ridpass ensam

Den här apparaten har vi haft mycket glädje av måste jag säga. Den kom, försvann till Stockholm igen och är hemma igen. Den behövs eftersom vintern inte alls har några planer på att ge sig, och ny snö tillsammans med hårda vindar emellanåt gör det hopplöst. Paddocken är fin i alla fall. Idag skiner solen från en klarblå himmel och jag är ledig. Det blev ett ridpass på förmiddagen. Alldeles för mycket kläder hade jag på mig eftersom solen värmer så skönt. Det blev varmt. Leo och jag var ensamma och övade på lite av varje. Det blev även lite galopp där ridvolten lutar aningen uppåt, för trots allt blir det en aning halt trots att underlaget är så slätt och fint.

Jag släppte ut Leo i hagen utan täcke efteråt. Det sätter jag på mot kvällen, men nu blir han nästan kokt i solskenet om han ska gå med det på.

Jag hängde ut saltsten och mineraler i lösdriften idag. Inte bra att de är utan. Jag passade på att köpa salt när jag ändå besökte Granngården.

Liten utetur

Mörkt och mycket nysnö som virvlat runt gjorde det knepigt för mig och Eva idag. Det blev en riktigt kort skrittur till slamdammarna, rundade dem, tillbaka och förbi padocken, ner till kyrkan vände hem och så runt stallplanen. Slut. När vi red förbi padocken var Rebecca precis på väg ur den med sin nya foderhäst Seger (stor, lurvig nordsvensk). BJÖRN! tyckte våra pållar, samma sak tyckte Seger, men när vi började prata med varandra fattade alla hästarna att det nog var lugnt. Människor har inte för vana att umgås med björnar tycktes de tänka :o)