Hovslagare och Lille Prinsen

En tynande blogg får ett nytt inlägg.

Igår kom hovslagaren Stefan med sin lärling. Det gick med vindens fart för lärlingen riktade och skruvade i brodd medan Stefan verkade och satte på snösulor och skor. 1500 kr för båda hästarna.

Vintern har slagit till med full kraft, vi har haft snötäcke i runt tre veckor nu och för tillfället ligger temperaturen runt 10-12 minusgrader.

På torsdag får familjen tillökning. Lilla pyttelilla shettisen Lille Prinsen, 77 centimeter liten över marken, flyttar hem till oss i egenskap av foderhäst. Ägare är Monica Eck, som jag jobbar ihop med.

Jag ska försöka uppdatera lite oftare. Just ja, mätte Leos runda mage till cirka 475 kilo igår. Rätt nöjd med det.

Sommarslött

Hej och hå, så sällan jag skriver. Det blir en ridtur då och då i skogarna kring Väppeby, så mycket annat är det inte. Senast idag, trevligt och mysigt i Eva & Herkules sällskap, som vanligt.

Vi viktmåttade våra hästar idag på vanligt sätt (bara runt, ingen formel). Leo 521 kilo.

Sommarflytt

Nu har Leo fått komma till nästa sommarhage. Han går tillsammans med sina gamla goda kamrater Herkules och Seger borta i Väppeby. Herkules fick flytta redan i måndags eftersom hagägaren behövde sällskap till en häst som skulle till en klinik. Idag fick Leo och Seger komma efter, vi var ju tvungna att vänta på att Leo hade hovslagaren igår. Fem i halv nio red jag på Leo, och Amelie på Seger, iväg från stallet här på Viggeby. Exakt en timme senare stod vi på grusvägen i Väppeby. Ridturen gick otroligt bra, fram till Mösa red vi längs kantzonen men sedan fick vi hålla oss till landsvägen. Den biten hade jag varit lite ängslig över, men hästarna är verkligen coola i trafiken, som förresten var rätt lindrig. Tack till alla hänsynsfulla bilister, de flesta är faktiskt det och i synnerhet Björn Millis som nästan stannade :o)

Tre små hjortar som dök upp framför oss på kantzonen vållade inte heller problem. Seger brydde sig inte mycket och jag hann vända Leo bort innan han hann se för mycket av dem. Längs landsvägen red jag först, det bara blev så. 

Hovslagare

Både Leo och Soraya blev skodda idag. Det gick bra trots att jag inte var hemma (jobbade). Amelie red hem Soraya från Svallby och Pär var med och hjälpte till. Hovslagaren tyckte att Leo var lite torr om hovarna och hade några små, men oskyldiga, sprickor. Enligt Pär smetade Stefan Hovslagare (som hade någon lärling med sig) på något mellan hov och sko. Synd att han inte noterade vad det var, men det skulle "vara bra, för då skulle de små sprickorna gå igen lättare". Säkert jättebra, jag litar på Stefan. Nya skor (förstås), summa för båda; 1200 kronor.

Fotodags för Kalenderprojektet

Idag kopierar jag in mitt inlägg från den "vanliga" bloggen.

Så blev det dags för fotografering för kalenderprojektet. Hastigt och lustigt blev det bestämt att det fick ske just igår. Ibland är "snabbt" det bästa, jag hade inte en chans att bli riktigt nervös. Jag sammankallade mina trupper; Amelie & Felicia fick duscha och schamponera hästen, Cecilia fick hjälpa mig med smink och kläder. Pär var transportansvarig (fast själva transporten hade jag hämtat hos en jättesnäll jobbarkompis redan igår morse). Nog kan jag köra transporten själv, och till nöds även backa i sväng, men det var ändå skönt att ha en stark vuxen man med sig. Utan er all hade det här inte alls gått lika smidigt; Mitt varmaste TACK!!!

Vi tog oss till Ål som ligger strax norr om Enköping, det är en fantastisk plats. En sandtäkt i en rullstensås som verkligen bjuder på ökenkänsla på de rätta ställena.

Fotografen Kenneth och hans flickvän Eva dök upp och vi hittade en bra plats med fint ljus. För att få lite variation i ljuset och alltså mer bilder att välja på fick det hela dra ut på tiden lite. Det var inte alls nervöst, Kenneth var så lugn och jag hade dessutom hästen att koncentrera mig på så att han tog bilder hela tiden var nästan inget jag tänkte på. Vi tittade i displayen då och då och resultatet blev verkligen över förväntan. Min häst kan vara SÅ vacker, speciellt så här års när pälsen blänker och han stolt och vaket visar upp sig som den arabhäst han är (på vintern liknar han mest en raggig ponny).

Efter fotograferingen drog jag bara ett enkelt linne på överkroppen men åkte i övrigt i min "kostym". I normala fall brukar det vara lugnt på vår gård på kvällarna och vi tänkte svänga upp mot stallet och lasta ur hästen. Väl hemma fick vi se säkert 40 pers gå runt på gårdsplanen och det slog mig att det var en så kallad kulturvandring som skulle ha som start och avslut uppe vid oss (hos grannarna egentligen). Det kändes inte som någon större hit att hoppa ur bilen där i arabisk prinsessdräkt *lol*

Så Leo fick åka med ner till vår trädgård och bli urlastad av maken medan jag for in och drog på mig normala kläder så att jag kunde ta mig förbi folkhopen med hedern i behåll på väg till hagen.

Mulen dag

Vi tog oss en sväng i paddocken idag med våra hästar. Det är mulet och några små droppar så det gick riktigt bra. Dock måste jag byta ut fendrarna på den bomlösa mot riktiga stigbyglar för när jag rider lätt blir det inte bra. Bokade hovslagare till den 20 juli. Rebecca Landén flyttade hem sin foderhäst Seger från betet i Svallby igen, hon trivs bättre här säger hon. Annars allt väl. Slut på Ultrashield, måste skaffa ny.

Varmt

Vi har haft en tropisk natt och det där med tropiskt håller i sig. Varmt, varmt är ordet, över 30 grader i skuggan, nu mitt på dagen. Det är rätt skönt men att rida i är det ingen höjdare. Eva och jag gav oss ändå ut en tur, redan klockan åtta i morse. Mycket broms är det, och det är jobbigt. Men ändå var Leo pigg och alert. Själv var jag dock rätt tagen efteråt :/

När vi v ar tillbaka i stallet mätte vi lite på båda hästarna. Jag fick så konstiga mått idag tycker jag, vet inte hur jag tänkt och gjort men jag får prova att göra om en annan dag. Redovisar eländet ändå.
Leo: O: 200, L:148(!) = 665 kg (tror jag inte alls på)
Herkules: O: 188, L:128 = 508 (mycket för honom).

Jag tar resultatet med en nypa salt så länge.

Broms är otyg

Skrittrunda runt den gamla vanliga Lisselbysvängen tillsammans med Eva & Herkules. Minus skogen, det är så hemskt mycket stickande och bitande insekter ute nu. Bromsen är värst, de biter hästarna där det gör mest ont i ljumskar, på skapet och mellan frambenen. De biter oss människor också, rakt genom kläderna. Usch, de där krypen är verkligen den värsta sommarplågan just nu. Men det roliga var den nya sadeln, den är gosig och skön för både matte och häst.

Pfiff bomlös

Kort kort detta. Red ut en kort liten skrittvända med den nya, underbara ljuvliga, bomlösa Pfiff-sadeln idag. Det blev kort eftersom det är midsommarafton och Danielle och Adam, som båda önskade mat innan jobbet, väntades hem. Möjligen var den medföljande sadelgjorden lite lång, men den funkar. Rider med fendrar så länge, måste leta reda på ett par vanliga stigläder.

Ibland är man bra dum

Den mystiska hältan är klarlagd. Efter att ha tänkt rida ut igår med sadelgjorden felvänd :( igen så gick det upp för mig att det ju så klart var så. Vilken idiot man är ibland, men skönt att det var en sådan skitsak det berodde på, att han gick och slog armbågarna i kanten på gjorden.

I morgon ska den nya bomlösa hämtas, och jag är så GLAD!

Konstigt halt, vrickat till?

Glad och alert häst leddes in i stallet tillsammans med Herkules. Han var verkligen pigg med vägvinnande och glada steg. Glad häst fick mieneraler och kross, gnagde lite saltsten. Blev "påklädd" leddes ut, blev uppsutten på och reds iväg på. Uppe på backkrönet där det börjar luta utför (vid postlådorna)  började han plötsligt gå orent! Red ett par tiotal meter till, hoppade av. Höger fram, men ingen ömhet, ingen värme, ingen puls, ingen svullnad, inget skräp i hoven. Fasen vet vad en liten häst kan göra med sig ibland. Jag ledde honom in i paddocken och han rörde sig fortfarande orent. Plockade av honom utrustningen och tog upp honom i hagen igen. Gick tillbaka ner till Eva som efter en stund ledde upp Herken också. Leo rörde sig inte riktigt fräscht, men travade och rörde sig bara med mycket lätt påverkan. Det får bli ett par dagars vila och tillsyn. De är så lugna gossar så det funkar.

Vikt på rätt sätt, hoppas jag

Idag gjorde jag om mätningen innan jag och Eva gav oss ut på en skrittrunda (gamla vanliga Lisselbysvängen). Nu mätte jag nog så korrekt man kan enligt bilden i beskrivningen och istället för 199 cm blev måttet 183. En viss skillnad. Längdmåttet fick jag till precis detsamma som igår. Resultatet av detta blev 459 kilo!!!! En viss skillnad mot det vanliga viktmåttbandet. Och kanske kan det stämma att han väger obetydligt mer än Herkules, som viktmåttet visar runt 420 kilo för nu. Leo har, som araber ofta har, en ganska kort rygg och kropp. Så även om han är rund så är det inte så många kroppscentimetrar de är fördelade på. Alltså tror jag på det här. Jag ska nog i alla fall försöka hålla mig till den här metoden.

Ridturen gick i alla fall bara i skritt och vädigt bra i den allt mer fina vädret. Det började iskallt och slutade varmt och skönt. Väl uppe i hagen passade jag och Eva på att skura ur vattenbaljan ordentligt.

Vikt på två sätt

Idag uppe i hagen provade jag att viktmäta Leo enligt två metoder. Dels på det vanliga viset med måttviktband. Den här gången hade jag letat reda på mitt eget Börjes-måttband, jag brukar låna Evas från Hööks annars (om det nu har någon betydelse).

Viktmått blev 530 kilo.

I senaste numret av tidningen Equipage fanns en formel jag inte testat tidigare. För att minnas hur man gör fotade jag helt enkelt av bilden i tidningen och skriver upp fromeln här.

Mät omkretsen i sadelgjordsläget. Mät längden från armbågsspetsen till bärbensknölen.

(omkrets * omkrets * längd) / 8900 = vikten

Leo idag O=199 L=121 gör vikten 538.

Stämmer alltså rätt bra med viktmåttbandet trots att jag nog nog mätte lite för högt upp på manken, med andra ord väger han nog egentligen några kilo mindre.

Dessvärre tyder detta på att herr häst inte gått ner ett smack trots att han nu går med betesreducerare på. Men som sagt, jag ska mäta om någon dag eftersom jag misstänker att jag gjorde en felaktig mätning på omkretsen.

Sommarbete och drömmen om den nya sadeln

Leo går på bete i sommarhagen tillsammans med Herkules nu. Av både den ena och den andra orsaken har ridningen legat lågt ett par veckor nu. Det är mycket med barnens skolor och jag har varit så oresonligt trött. Rent mentalt går det ingen som helst nöd på hästen, han mår gott i sin enorma hage med sin bästa kompis. Däremot tenderar herr häst att bli väl rund. Jag har köpt en betesreducerare av hinkmodell. Den går han med mesta tiden och jag tycker mig se en viss effekt nu efter cirka två veckor. Hålet i hinkens botten har blivit större (nött) så han petar i sig så det räcker till. Dock tar jag av den lite då och då så att han får äta sig lite mätt för välbefinnandets skull. När hinken åker av får han passa på att slicka i sig mineraler, det älskar han och då förstår jag att de behövs också.

Äntligen, äntligen har jag beställt den hett efterlängtade bomlösa sadeln jag sett ut. Till den köpte jag också den nödvändiga paden och ett par plaststigbyglar. Eva har likadana och de är sköna för knä och höft (där tanter som jag gärna får lite ont). Ungefär två veckors leveranstid fick jag besked om, men den som väntar på något gott ...

En eftermiddag tog Amelie och jag med oss ett stort gammalt överkast upp till hagen. Jag har funderingar på att göra om det till en dekorativ täckelse till Leo (för en speciell begivenhet). Jag ville prova lite mått. Det här blev tillfälle till en stunds rolig lek. Vi upptäckte nämligen att när vi kom bärande på det stora byltet blev först Herkules rätt orolig, och i och med det undrade Leo också vad det var för skum grej. Vi kastade hela schabraket i gräset och strax var Leo framme och nyfiket nosade. Vi lyfte upp byltet igen och Leo följde med när vi gick. Då bredde vi ut den på marken och Leo nosade och satte upp en hov. Vi lockade och pockade lite och till slut stod han på den med alla fyra. När han klivit av började Amelie släpa överkastet längs backen samtidigt som hon skakade på det och gjorde "böljor". Leo travade efter och försökte fånga den genom att sätta upp en hov så det tog tvärstopp. Han hade hur kul som helst. Herkules ville inte vara med och leka utan höll sig lite i närheten medan han misstänksamt tittade på.

Dagens vikt

Måttbandet visade på 530 kilo idag. Herkules 100 kilo mindre.

Longerat

Det har blåst och blåst den sista veckan, rena höstvädret. Eftersom liten häst och jag är rörande överens om att hårda vindar är bedrövligt (jag fryser och pålle blir rätt spooky). Vi har stått över allt utom gos och puts i hagen. Idag blåste det mindre, jag har varit ledig och nu ville jag göra något! Det blåste dock en aning så jag bestämde mig att longera. Efter att ha rotat igenom min och dotterns ohyggligt röriga garderob och letat i stallet hittade jag till slut all utrustning.

Väl i paddocken blev vi lite störda av min telefon som ringde stup i ett, en läskig lastbil och en tant som gick runt och plockade pinnar(!) i närheten. Leo hade också lite svårt att förstå vad jag ville, han ville helst komma till mig och göra "vacker tass" och liknande. Men vi övade på att stå still och följa fint i linan. För att försöka få ut honom från mig och länga linan lite gick jag snabbt med honom och höll ut honom, och till slut trillade poletten ner och vi fick fin trav (dock med mig som promenerade stöd på en mindre volt i mitten). När jag sedan skulle byta varv fick vi ta proceduren på nytt, men vi fixade det!! Glad. Dock blev jag svettigare än hästen, men jag tycker om att bryta övningar när de går som bäst. Det sporrar att öva på mer.

Vikt och lite skog

Eva och jag skulle ut och rida, Amelie ville hänga med. Men det blåser ruskigt och alla hästarna blev rätt på tårna. Vi red upp i närmaste skog och red runt, runt där ett tag (let lugnare, men inte mycket). Vi ledde sedan hästarna till padocken men Leo gillar inte blåst så det blev inte mycket vettigt gjort.

Väl inne mätte vi på vanligt vis med viktmåttband. Leo: 484 kilo, Soraya: 384 kilo. I tisdags var hovslagaren här och hästarna fick fina tassar.

Ridning i dvala

Ridbloggen ligger lite i dvala just nu, precis som min ridning. Efter att jag dröp i backen på påskdagen och slog höger sida av rumpa/bäcken i grusvägen har jag fortfarande besvär. Vissa rörelser gör fortfarande ont, det är jobbigt att gå och ibland känns det ännu som om något "skär" på någon punkt. Jag har provat att rida både Leo pch på Åkerby och det fungerar bra så länge jag är på hästryggen, men efteråt får jag så bedrövligt ont i den sidan av bäckenet och det värker ner i benet på samma sida. Det kan det göra efter en dag på jobbet också, men jobba måste jag ju. Ridningen kan jag avstå ifrån även om det känns rätt bedrövligt. Men antagligen gör jag alldeles rätt i att ta det lugnt med min kropp ett litet tag till.

Jag misstänker att jag kanske fick någon minimal spricka i bäckenbenets övre del. Skelettskador brukar tvärt ge sig efter ganska precis sex veckor, dit är det en evighet och så länge kommer jag inte att stå ut. Så en kompromiss, jag rider bara min (svindyra) lektion på Åkerby den här veckan. Leo, min lilla plutt får överleva den här veckan och kanske nästa också (eftersom jag ändå jobbar mycket kvällar då). Det ÄR så trist! Idag fick han leka modell en stund i alla fall, roade mig med att ta några charmfoton på snusmulen :o)

Aj!

När vi hade hästarna i stallet för att göra dem iordning blev Herkules av någon anledning rädd för något och började stöka där han stod uppbunden. Leo blev av det också lite orolig. De lugnade sig snart men var kanske en aning på tårna. När jag skulle spänna åt Leos sadelgjord de sista hålen innan jag skulle sitta upp snodde han runt ochställde sig med sin ena framhov på min fot. Aj! Stålhättor är bra, och det har jag på just de skorna jag hade, men han gled en liten aning av den så kanten på hans järnsko fick jag på mig i alla fall. Det blev ett blåmärke, tur att det klarade sig så.

Vi red runt i padocken, vi var rätt sena ut, kanske halv åtta. Det gick fint med mest tempoväxlingar. Sedan kom grannpojken och hans kompis till studsmattan som står på deras tomt. Inte kul sa hästarna, rent lite läskigt. Vi bröt där, då var vi ändå klara i det gråmulna vädret.

När vi gick ner i padocken lyckades jag faktiskt få ner Leo i leran efter en del bök, men utan att hoppa av och leda honom förbi gegget. Tadaaaaa, det var dagens största triumf :oD

Vårpromenad

Vårväder är underbart, idag träffades Eva och jag redan kvart över tre i stallet. En grå morgon hade plötsligt frövandlats till en alldeles underbar varm vårdag. Äntligen kunde vi variera vår uteritt, nu tog vi oss längs kantzonen, på den sida som är närmast byn. Det var torrt större delen av sträckan, bar gräsäng liksom . Diket är överfullt och det porlar och forsar, underbart. Leo verkade aldrit ha hört rinnande vatten på det sättet förr, han vickade nyfiket och förundrat på öron och huvud :o) Duktig var han också på de ställen det var massor av vatten, för han har alltid varit svår att få att gå ner i pölar med mera. Nu var det bitvis så pass mycket att han inte hade något val, och han bara klev ner! Och drack lite, plaskade. Duktig häst. Sista biten fick vi gå längs stora vägen, men slapp bilar på den biten. Vi red sedan upp på Lisselbyvägen, upp till gården travade vi mestadelen av sträckan.

Väl hemma hade Herkules hovslagaren. Själv band jag upp Leo utomhus. Jag plockade av honom all brodd. Nu får det inte bli mer is. Sedan fick han en omgång av ryktstenen. Nu fäller han redigt! Borstad och fin fick han gå ut i hagen utan täcke. Seger och Herkules blev också utsläppta där och jag gissar att Akleja också är där nu. Jag ska strax gå upp till stallet och hjälpa Eva ta in alla hästar, och Leo ska få ett vanligt ofodrat regntäcke.

Kortis

Vi red denna dag, men bara en kort tur runt. Det kändes halkigt på den vattninga isen så det blev bara en skrittrunda slamdammarna - padocken - kyrkan - hem.

Jag på lektion

Idag slog jag till på att rida med på flickornas (Amelie & Emelie) ridlektion för Katrin Berlin. Trots att vädret visade sig från sin allra sämsta sida, det yrde massor av iskall blötsnö, gick det riktigt bra. Vi gjorde inget speciellt på det viset. Red mest runt på volt och försökte få Leo och mig att "få till det". På slutet var det galopp, och det gick också riktigt bra, han föll in mer än jag borde ha kunnat styra undan i vänster varv men vid det laget började jag bli rätt stelfrusen. Jag är glad och stolt över min fina häst, han bockade bara en enda gång i galoppen idag,:oD och det var innan lektionen under uppvärmningen.

Lek i padocken

Idag hade inte Eva tid med ridning så Amelie och jag tänkte ge oss ut och rida. Men det blåste hårt och det blir lite spooky ute då kan hästarna tycka. Vi bestämde oss för att ta med dem ut i padocken och leka lite bara. Det var ingen större fart på de båda men stundtals racade Leo, Surris var mer förtjust i att rulla sig i gruset.

Tre på utetur

Idag fick Eva och jag med oss Amelie när vi red ut. Vi träffades i stallet redan 15.30, det var soligt och några grader kallt. en underbart fin dag och helt ljust (vi är bara ett par dagar ifrån vårdagjämningen nu). Eftersom gårdskarlen Mattias körde bort mot Lisselby med traktorn och plogbladet tänkte vi oss att vi passar på att rida åt det hållet när vägen precis blev lite tillfixad. Den var skapligt slät och fin att rida på, hästarna glada och lydiga. Ända tills vi var nästan uppe i Lisselby och Mattias skulle tillbaka med traktorn och nu också med tillkopplad vagn. Vi möttes alltså och vi hade ingenstans att ta vägen med hästarna, snövallarna ligger fortfarande höga vid vägarna, det är ännu ett antal decimeter djup snö och nu dessutom med en rejäl skare ovanpå. Mattias började backa, inte helt lätt med vagnen. Men nu lyckades vi till slut få med oss alla hästarna över vallen och ut på en äng. Det var jobbigt för hästarna och man blir lite orolig att de ska skära sig på benen i skaren, men det gick bra. Sträckan vi fick plumsa var kanske inte mer än 150 meter,

Daimler, som är Bettans fyraång, åkte på "träningsläger" (Bettans ordval för inridning) till Lotta Knutsson i Villberga idag. Bettan hade skrivit på tavlan i stallet att hn nog inte kommer tillbaka hit igen. Det känns konstigt ... och faktiskt riktigt trist.

Läskiga grejer

Jaaa, vi red den här dagen, Eva och jag. Men eftersom jag missade att skriva då och nu gör jag det en vecka i efterskott så kommer jag knappt ihåg vad vi gjorde. Vi skrittade vår vanliga kortrunda bara (si, nu klarnar det) och det var mörkt. Pannlampor på alltså. Hästarna var småfjolliga och lite tramsiga. Det fanns en bar fläck i vägbanan på väg ner mot slamdammarna. Dödsläskigt tyckte Leo, grus kan vara livsfarligt eftersom tre månader med konstant vit värld har fått honom att glömma vilken färg vägen har i original. Han vägrade att gå på grusfläcken så det var bara att gå runt den. När vi så småningom red hemåt från kyrkan och precis passerat Y-korsningen hände tydligen något som varken Eva eller jag uppfattade, men som hästarna tyckte var något som med allra största sannolikhet omedelbart skulle ända deras liv, de kastade sig framåt och TÄNKTE DRA!!! Leo har aldrig, aldrig, aldrig någonsin gjort det med mig förr. Det tog mig dock inte mer än tre galoppsprång innan jag fick hejd på honom. Eva hade samma tur med herkisen och fick stopp på honom också.  Puh! Lite hjärtklappning men det var över.

Amelie ledig, en kort men småtjafsig tur ut.

Amelie är ledig från skolan idag eftersom de var i Falun förra veckan. Vi tänkte oss en uteritt på förmiddagen och red iväg. Det blev lite småstökigt, Soraya är larvigt rädd för stora snöhögar(!) och Leo fick för sig att han skulle bestämma vart vi skulle gå. Det blev en del snurrande, men han fick ge sig. Så länge Leo gick före funkade det hyggligt för Surris också. Det blev ingen lång tur på grund av allt tjafsande, men vi provade att trava (lätt sits) i halvdjup snö, det var roligt.

Jag har märkt av ett mönster med det här envisa tjafsandet om vart vi ska gå. Det händer faktiskt aldrig när vi rider ut tillsammans med Herkules. Igår när Bambie var med ville han först inte alls gå av stallplanen utan det snurrades lite där i början också. Hästar är vanedjur, och Herkules är han helt trygg med. Med andra ord är det jättenyttigt att rida tillsammans med andra hästar än honom ibland. Det gäller bara att vara ännu envisare, men det är lite jobbigt ibland.

Eva lånar Bambie

Amelie och Emelie skulle rida lektion för Katrin Berlin klockan 12.00 idag, så Eva lånade Bambie av Cissi så att hon också skulle kunna få rida lite i det fina vädret. Vi stämde träff i stallet halv elva och red sedan i padocken en stund. Eva ville gärna ta det lite försiktigt med Bambie eftersom hon inte blivit så mycket riden de sista veckorna och eftersom när vi red ut för en tid sedan blev det lite high Chaparal ;o) Nu gick det bra i alla fall. Leo och jag grejade på som vanligt, fick faktiskt en kort galopp i höger varv också. Yes!!

Sista dagen på stallveckan. Nu är det bara en kvar för den här säsongen.

Solig dag idag också

Det är fina vinterdagar nu. Vi har stallvecka och idag fick vi sysslorna avklarade med rekordfart. Tack älskade Pär för att du hjälper mig och Amelie!

Eva, jag och Amelie sågs i stallet vid tio, och passade på att rida i padocken. Det börjar bli sådan skarsnö så nu är det hopplöst på ängarna. Jag försökte mig på galoppfattningar och det går väldigt bra i vänster varv, men tusan så hopplöst i höger. Amelie fick prova, då funkar det. Men när hon ville få lite mer energi i galoppen och hon klämde till lite mer fick hon en bock och en kick som tack :o) Överlag kändes herr Leo en liten aning tjurig idag. Ingen större fara dock.

Eva hade köpt ett nytt viktmåttband, jag ska köpa ett likadant tror för det känns bra (mitt är så väldigt sladdrigt). Jag fick vikten till 511 kilo idag, men det säger ju inte så mycket när jag inte mätt med samma. Jag bör nog börja mäta mer regelbundet och välja metod, annars går det inte att jämföra. Hur som helst är det uppenbart att han måste banta lite.

Ridpass ensam

Den här apparaten har vi haft mycket glädje av måste jag säga. Den kom, försvann till Stockholm igen och är hemma igen. Den behövs eftersom vintern inte alls har några planer på att ge sig, och ny snö tillsammans med hårda vindar emellanåt gör det hopplöst. Paddocken är fin i alla fall. Idag skiner solen från en klarblå himmel och jag är ledig. Det blev ett ridpass på förmiddagen. Alldeles för mycket kläder hade jag på mig eftersom solen värmer så skönt. Det blev varmt. Leo och jag var ensamma och övade på lite av varje. Det blev även lite galopp där ridvolten lutar aningen uppåt, för trots allt blir det en aning halt trots att underlaget är så slätt och fint.

Jag släppte ut Leo i hagen utan täcke efteråt. Det sätter jag på mot kvällen, men nu blir han nästan kokt i solskenet om han ska gå med det på.

Jag hängde ut saltsten och mineraler i lösdriften idag. Inte bra att de är utan. Jag passade på att köpa salt när jag ändå besökte Granngården.

Liten utetur

Mörkt och mycket nysnö som virvlat runt gjorde det knepigt för mig och Eva idag. Det blev en riktigt kort skrittur till slamdammarna, rundade dem, tillbaka och förbi padocken, ner till kyrkan vände hem och så runt stallplanen. Slut. När vi red förbi padocken var Rebecca precis på väg ur den med sin nya foderhäst Seger (stor, lurvig nordsvensk). BJÖRN! tyckte våra pållar, samma sak tyckte Seger, men när vi började prata med varandra fattade alla hästarna att det nog var lugnt. Människor har inte för vana att umgås med björnar tycktes de tänka :o)

Rida på riktigt

Idag blev det paddocken med Eva & Herkules. Vi hann ju ploga av den igen i söndags. Nu var underlaget i det närmaste perfekt. Härligt. Leo kom fint igång när han var uppvärmd, ja hans trav bara flyter. Galopp har vi inte övat så mycket i vinter på grund av snö och dåliga förhållanden. Inte övat alls faktiskt Nu blev det lite fattningar och det gick bra ibland och mindre bra andra gånger. Men håller sig ridvolten så här så får vi öva vidare.

Pulsa i djup snö

Skritta i riktigt djup snö lär vara bra motion för hästen. Det fick vi prova på idag, igen. Idag var det visserligen mycket mer än någonsin tidigare den här vintern. Vi red ut samma gamla vanliga runda som alltid, Herkules red före, också det som vanligt. Vissa stycken på ängen hade han snö nästan upp till magen, men oftast till hälen (jag måste plugga på lite hästanatomi).

Borta i skogen såg vi på långt håll en hel flock rådjur. Både Eva och jag hojtade och skrek och lyckades faktiskt skrämma bort dem innan hästarna såg dem. Bra! Pigg pålle, som tycker djupsnö är jobbigt. Han kämpar snällt på i alla fall, det behövs lite motion till tjockmagen där.

Ut i snöoväder

Uteritt idag, det var -15 grader, blåste skarp nordan och snöade lite. Det bet i kinderna i motvinden kan jag säga. Det blev den vanliga Lisselbyrundan men i medsolsriktning. Som vi oftast inte tar det, men vi räknade med att få minst motvind på öppna ytor på så sätt.

Vi tog oss genom den ganska steniga-och-stockiga skogen närmast slamdammarna för att slippa det öppna fältet och all djupsnö en liten bit. Vi rider halvgärna där just för att inga hinder syns under all snö. Det gick i alla fall bara bra, ända tills vi var nästan ute ur skogen. Där ligger kasserat hösilage och spannmål till rådjurens stora glädje. Just när vi kom ur skogen stod en sådan krabat där och hästarna tog ett och annat jämfotaskutt. Ingen fara på taket, men pållarna var lite på tårna en kort stund därpå.

Plogat paddocken

Istället för att ta det här också så direktlänkar jag från min vanliga vardagsblogg.

http://susslever.blogspot.com/2010/02/snorojning-och-fettisdag.html

Eva och jag red senare och det var en fröjd för både häst och matte.

Nästanplogad paddock

Idag var det mörkt när vi var klara att sitta upp. Eva & Herkules som sällskap. Dessutom dimma och temperaturen var nere under -15. Vi tog oss till paddocken som vi upptäckte hade blivit avskrapad med skopan (Manitoun). Resultatet blev sisådär. Visst var det bättre, men valkigt och knöligt så till den grad att Leo inte ville komma i trav mer än på de partier där det var i det närmaste slätt. Önskar den var slätare, vad roligt det skulle vara. Vi ställde timern på strålkastaren på 20 minuter, och det räckte med tanke på underlaget. Herkules är inte riktigt lika klemig, men inte var han helt förtjust han heller. I övrigt en glad Leo.

Tvärtom

Skrivet i efterhand.

Eva & Herkules som sällskap igen. Vi kom iväg i skaplig tid eftersom vi båda slutade jobba lite tidigare än vanligt. Det var fortfarande ganska ljust när vi gav oss av och skymningen hade ännu inte blivit till mörker innan vi var tillbaka. Lisselby igen, men åt motsatt håll. Nästan som en ny ridväg *s*. Pigg Leo, men pulsa är som vanligt lite jobbigt.

Lördagsritt

Skriver i efterskott.

Uteritt med Eva & Herkules idag. Det blev den vanliga Lisselbyrundan. Efter slamdammarna måste man passera ängen, och där blev det att pulsa i halvmeterdjup snö. Leo som är en riktig frökenhäst tyckte det var lite jobbigt men knallade snällt på. I skogen är snötäcket tunnare så där gick det så lätt. Därefter var vägen mer eller mindre plogad hela vägen hem. Pigg häst trots att han tyckte det var lite tungt bitvis.

En gång till

Det blev en liten tur till idag. En kort halvtimme, eller så, i paddocken tillsamans med Eva & Herkules. Paddocken är som vanligt, full med snö. Fyrkantsspåret rätt knöligt, medan den större volten är hygglig. Vi travade och skrittade en stund efter att ha ridit kyrkan T o R. Mer spännande än så blev det inte.

Hovslagare och liten tur ut

Klcokan tio kom vår hovslagare Stefan. Han lade om skorna på både Leo och Surris. Nu har de fina fötter och jag är en tusenlapp fattigare.

Efteråt tog Amelie och jag en liten skrittur ut barbacka. Det gick sådär måste jag säga. Jag litar inte alls på min balans när jag inte har sadeln (även om den lär vara rätt ok) så jag har svårt att våga trycka till när Leo envisas. Sådant märker en häst omedelbart så när Surris inte hade lust att gå längre såg även Leo till att inte ha lust längre. Amelie hade säkert rett ut situationen, men som sagt ... Jag vågar inte riktigt. Vid ett tillfälle hoppade jag faktiskt av och ledde honom sedan till paddocken, där det finns en bra pall så att jag kom upp igen. Vi red där en stund, men det är svårt att hitta på något vettigt i den djupa och knöliga snön.

Med Eva & Bambie

Idag hade Eva lånat Bambie av Cissi. Det var första gången hon provade den hästen så när vi red ut på Lisselbyvägen bestämde vi oss för att bara skritta. Hästarna var rätt spooky idag, gissningsvis hade det nyligen passerat älg förbi vägen eftersom i alla fall Leo inte brukar hetsa upp sig nämvärt den sträckan. Bortvägen funkade fint ändå, några tvärnitar här och där men det var bara att ta hästarna framåt igen så gick de som de skulle. Vi vände uppe vid Lissleby och red samma väg tillbaka (nu med lite piggare hästar som längtade hem till maten). Vid sista sommarstugan före Anettes hus studsade Bambie x antal gånger för en inbillad fara, och vi som låg en halv hästlängd bakom ungefär x/2 studs. Eftersom både Eva och jag har sådan fenomel balans *s* satt vi kvar, men nu ville Eva hoppa av. Det gjorde vi och promenerade den sista halvkilometern hem.

Liten skrittur i snö och sol

Det har varit en underbart vacker lördag med sol som glatt oss mellan molnen, runt -5 grader och talgoxekvitter. Amelie och jag tog en skrittur barbacka Lisselby fram och tillbaka. Pär promenerade med. Glada och goa hästar som också trivdes med vädret! Leo saknade två brodd, men jag fick bara dit den ena.. den andra drog väldigt snett hur jag än bar mig åt så jag gav upp.

Spårig paddock

Så äntligen är Leos matte pigg igen. Eva och jag stämde möte halv sju och då var det kolmörkt förstås. Ridning i paddock.. det är inte alldeles lätt det heller. Det finns upptrampade spår runt fyrkantsspåret och en stor volt längst ner mot grinden med en mindre minivolt inuti. Allt upptrampat som ett smalt dike. Det går liksom inte att göra så mycket då, tempoväxlingar, lite skritt, lite trav.. halt... tre steg.. halt...byt varv... osv. osv. Amelie var med och "terrade" oss ;o) Hon fick rida en liten stund hon också men allt som allt var vi rätt uttråkade efter en halvtimme. Mer än så blev det inte idag. Leo pigg och lite taggad efter att ha stått ett tag. Men glad och go.

Att rida ut var inte att tänka på då rishögarna som legat sedan skogarna runt höggs ner nu flisas för fullt. Det betyder stora maskiner som väsnas, kranar som viftar hotfullt och lastbilar som kör i skytteltrafik i stort sett dygnet runt.

Tillbaka i lösdriften

Idag fick Leo flytta tillbaka ut i lösdriften igen. Helt OK sa han. Det var Amelie och Rebecca som på sin sista jullovsdag fixade hagbytet, visade honom vart vattnet numera fanns (de har fått tillbaka sin uppvärmda flottörtank igen) och gjorde rent och fint i boxen han fått använda. Själv tillbringar jag dagen i sängen, och lär göra det några till med feber(!... NÄR hade jag det sist tro???) och en ordentlig förkylning. Nu delar Leo åter hage med Soraya och Bambi, men även med unghästen Daimler som får gå ute ett tag till medan matte Bettan blir riktigt bra i sin fot.

Vintertur

Nytt år och nya tag. December var rätt olycksalig får både mig och min lilla häst. Han var halt, jag hann med att bryta en tå och bli magsjuk i mellandagarna. Tån har jag ännu ont av, men den tejpar jag så att det fungerar så länge jag inte stöter i den eller gör någon märklig manöver.

Kallt är det också, nu har vi haft rejäl vinter i mer än en månad. För några nätter sedan mätte vi upp -31 grader (vilket resulterade i att vattnet frös i stallet, bland annat). Som kompensation för kylan skiner solen nästan varje dag och jag njuter.

Idag blev den första ridturen för mig och Leo tillsammans sedan han gjorde sig illa. Amelie har ridit några gånger sedan han blev bättre. Vi red ut fyra stycken i den tjugogradiga kylan, det var förutom jag och Leo, Amelie & Soraya, Emelie & Herkules och så Eva på Akleja (Rebecca är i fjällen och Eva har skött om A under tiden). Vi red lilla Lisselbyrundan. Alla hästar var pigga och glada, tonåringarna galopperade lite (barbacka) medan vi mammor höll oss till skritt och trav i våra sadlar. Bitvis var det lite tungt för hästarna i lössnön, tråkigt nog är det hård skare så man är lite rädd att hästarna ska skära sig på benen. Men ingen gjorde det idag, mycket bra.

Stallvecka har vi också. Den tredje av säsongens fem.